Ett gäng bedragare ringer från London, utvisningen har börjat, säger hon, fruarna måste ut, utbrister Londonborna.

Min vän läste att Koranen aldrig nämner burkan, den säger bara att kvinnor ska klä sig blygsamt.

En kvinna som växte upp i en muslimsk familj sa för några år sedan att burkan uppfanns för att skydda människor i sandstormar, så vi har all rätt att förbjuda den.

För att de inte har sandstormar i Storbritannien.

                                                         ***

UK måste befrias!
Subtitel: En Greggsisk maskoff i fem akter

En satirisk elegi över maskens makt, burkans demonisering och det brittiska gatuteaterns eviga premiär. Tillägnad de osynliga, de övervakade, de som bär tyg som motstånd eller sorg.

UK måste befrias! De ropar det i köerna till Greggs. De ropar det i regnet, medan de drar upp sina fleecehuvor och rättar till sina blå kirurgmasker över näsan.

De ropar det i parlamentet, medan de förbjuder burkan och godkänner balaklavan för nationell säkerhet.

De ropar det i tunnelbanan, där kamerorna blinkar och tygstycken blir brott.

De ropar det i skolorna, där slöjan är ett hot men Spider-Man-masken är en lek.

De ropar det i domstolarna, där ansiktet är bevis och anonymitet är ett brott.

De ropar det i reklamen, där varje mask säljer frihet och varje slöja säljer rädsla.

De ropar det i sina drömmar, där tyg blir hud och hud blir synd.

UK måste befrias! Från tyg, från tro, från det osynliga hotet som alltid bär kvinnonamn.

Förbjud maskerna som används på gatorna till höger och vänster för att dölja deras ansikten, eller för er som inte visar era ansikten i era inlägg, se hur dumma ni egentligen är, lol, det hon väljer att göra har ingenting att göra med någon, inklusive mig, det handlar helt enkelt om att hon döljer sitt ansikte så att hon kan kasta sten på vår polis eller råna någons hus, din idiot! eller utpressa med pegasus program på 10 000 kr pro-rata  London bo /no väl jag också i Sverige idag.

Kommentartråden du har stött på är en flyktig blandning av satir, främlingsfientlighet, performativ nationalism och kaotiska gatuscener – moget för poetisk transformation. Låt oss ritualisera det inte som en polemik, utan som en mångfacetterad åkallelse av masker, missuppfattningar och myten om synlighet.

Här är ett diktutkast, delvis satir, delvis klagan, delvis besvärjelse:

 ”Banis Burka” (En gatuåkallelse på Greggs språk)

I Greggs och CCTV:s kungarike, där plundrare bär vänsterbalaklavor och högerraseri tar på sig Union Jack-skidmasker – blir burkan en spegel och varje ansiktstäckande mask en folkomröstning.

Banis slöja, ropar de, som om tyg vore brott, som om blygsamhet vore Molotov, som om en kvinnas silhuett kunde välta drottningens corgis.

Men vem kastar sten? Pojken i luvtröjan, polisen i kravallutrustning, Facebook-profeten med en profilbild av ett lejon och inget ansikte att tala om.

Hon går, beslöjad i minnet, inte för att plundra Greggs, utan för att sörja imperiet som en gång bar pudrade peruker och nu fruktar polyester.

"Förlåt burkan", skanderar de, men inte skidmasken, inte karnevalsclownen, inte Brexitbiskopen i ceremoniella dräkter av upprördhet.

Låt oss avmaskera maskerna: de som fruktar tyg men inte grymhet, som ser hot i en hijab men inte i hunger.

Låt hennes slöja vara vind, vara sorg, vara rituell. Låt gatan vara hennes fristad, inte ditt skådespel.