Skrivandet skulle änteligen 

få komma till ro

när sömnen slog sitt fäste

inom min själ i kyrkans boning

du sa när jag vaknade

den skönaste hud 

du har jag vill klä i finaste skrud

naken nära hämningslös

vill jag dig förära

en tidlös omfamning

utan början utan slut en aning

av den natt vi blev nykära

allvaret spred sig som en doft

varthän vi vandrar på vår stig

jag älskar dig

i vår kärleks tunna stoft