Sorgen efter att ha förlorat din mamma,
förändrar dig som person

Helt plötsligt är allt du vet,
huller om buller

Du är 5 år gammal och ska försöka
bygga upp huset av klossar som precis
ramlat ihop framför dina ögon

Du ropar efter din mamma,
hon som alltid finns där
Hon som vet vilka klossar som passar var

Men hon är inte där,
din mamma kommer inte in i rummet

Du försöker själv en stund,
du plockar med ett par klossar
Men det blir inte sådär bra som det blev
när ni byggde det tillsammans stunden innan.

Det går en lång stund och du grips nästan av panik
Du skriker, du gråter
Var är mamma? Var är personen som lär dig allt?

Varför kommer inte din mamma och hjälper dig?

Den enda personen i världen du vill ha hos dig just nu,
hon finns inte längre och du måste bygga ihop huset med klossar ensam

Oavsett hur många gånger det rasar samman