Jag gömmer ord i ord och planterar de likt frö. De växer som de vill och gror i mina tankar. Jag letar ord i ord som ett evigt sökande bland alla tankar. Jag håller ord kära och låter de hålla om mig. Jag låter ord flyta ut på vågorna i en gryning och samlar de sedan tillbaka i skymningsstunden. Att orda och ta mina tillfällen i akt är då och då som den svåraste gåta. Det gäckande som bor i vissa tiders avstånd bär mina tankar rakt ut från en klippas språng. Jag missar ordens mening för att de inte stavar sig rätt. Måhända är det minnena som inte styrker känslorna. Jag hör en melodi och minns yngre dagars vimmel. Jag söker och finner en klang som står pall för allt som växer på insidan.

Jag hör ihop, håller ihop men allt har inte varit bra. Jag ångrar det jag inte förstod om mig själv. Det är  insikter som sprider sig likt ogräs. Allt trängs, allt känns och det är som det ska. Jag förstår att det jag inte förstod har lett mig hit och dit. Nu är jag här, nu är jag här. Jag ror det iland, ibland.