Solen den står successivt allt lägre nu
strålarna värmer men de bränner inte
Fälten bugar under tyngden av mogen säd
och luften doftar av både jord och avsked

Fåglarna samlar sig invid himlens kant
de pratar lågt om sin resa söderut
I trädgården gulnar bladen försiktigt
som om de inte riktigt vågar släppa taget

I skogsbrynet skiftar löven från djupgrönt
till ett första svagt stänk av guld
Det är som om träden prövar färgerna i smyg
ser hur ljuset faller över dem i kvällssolen

Dagarna är fortfarande varma när solen vill
men nätterna bär en tunn hinna av kyla
Dimman ligger kvar längre om morgnarna
som den vill skyla världen från det oundvikliga

Och när skymningen faller känns den redan tyngre djupare som om hösten står och väntar
där i skogens mörka hörn... tyst och tålmodigt
en filt av stillhet är redo att besegra sommaren

Vinden har nu fått en alldeles ny skarpare ton
med ett stråk av en sorts kylig föraning
Ändå håller sommaren kvar sina sista varma andetag... innan den tyst lägger sig till vila

Copyright © AndLou