Vilken fest det var igår jag var ung och vild
jag drack sprit som en ungdomens förebild
Vi skrattade högt det fanns ingen morgondag
men idag känner jag av ålderdomens naturlag

Jag kan knappt tänka och min lever säger nej
grannens viskning är ett argt skrikande hej
Min tunga är lurvig och min mun är en öken
andetag av död måste nöja mig med kaffegöken

Min pulsklocka varnar för hjärtats snara död
det är nog straffet för fulla glas av mjöd
Förvisso såg jag ej detta eftermäle vänta mig
men idag oj oj oj att röra på mig är ej okay

Ryggen har sagt upp sig mina knän är ej nära
magen blir min död jag inväntar min vanära
Kroppen värker som om jag klättrat i berg
när jag blott sovit med värkande ben och märg

Minns när jag var trettio och kunde göra allt
drack som ett svin njöt och tog det kallt
Men nu kräver kroppen ålderdomens tribut
stund i tystnad, vila över flera veckoslut

Så mitt ödmjukaste tips om du är femtio plus
drick ta magnecyl lär av ålderns omnibus
För dagen efter är ej längre någon fest
det är ett elakt smärtfyllt överlevnadstest