Jag växte upp med att man skulle protestera och göra motstånd. Men, vart tog protesten vägen? Människor som protesterar blir starkare än dom som inte gör det. Det tror jag. I protesten ligger andlig energi, och det är det som ska till om man vill komma nån vart. Även äldre män å kvinnor kan vara med i protestaktioner. T.ex. rebellmammorna. Ja, jag är en rebell-moster tillika en rebell-faster. Vi måste protestera mot det som är destruktivt. Vi är många som känner så. Att vi vill göra nåt radikalt.  Vi är ju offer för de giriga kapitalistiska krafterna. 

Men, jag är trött på att vara ett offer. Gå då från offer till ansvar och handling! Liv är inte att bara prata. Liv är handling. 

Idag har jag plockat plastbitar utmed åbrinken. Det gör jag ofta. Det tycks hela tiden komma ny plast som lägger sig där. Det är en pytteliten handling i det stora hela, men den behövs oxå.

Vi kan inte bära världen på våra axlar. Nej, det kan vi inte.

Men, vi kan verka i bakgrunden, i det lilla. Vi kan stärka varandra moraliskt genom att vara mänskliga och solidariska.