Så vilar du någonstans, tror jag.
Så glider natten på plats mot 25
en liten vridning bara och så är det så.

Som den sista vridning du gjorde mot
jordlivet, nyfödd och längtad.

Du är inte större än du gör dig men för
mig är du alltid större än livet självt.

Du i mig, du utanför mig.

Du i dig själv, vilsen.

Jag är en cirkel och du fyller.
Du är en oro, jag är ett moderskärl.

Du är en son.