Känslan kommer
som ett skott i ryggen.
Ingen förvarning. Bara
PANG.
Lika plötslig som en solnedgång -
allt går i brand,
sen mörker.

Jag har velat dö
ett tag nu.

Hålet inuti mig växer,
äter,
sväljer allt.

Terapeutens ord ekar:
“Distraktion.”

Så här står jag,
mitt i natten,
deprimerad men huslig,
med kanel i näsan
och ett recept från Arla.
Händerna knådar djupt i en deg
till en äppelpaj.

Redo att gräddas
i 175 grader,
tills jag känner att jag kanske
vill leva
en stund till.