Trauman som blöder ymnigt periodvis. Trauman i full klass med Auschwitz.
Helt klart psykotiska människor
som knallar omkring ute i det fria
och snackar en obegriplig surrealism
på grund av en psykiatri som inte
har resurser. Trauman som blöder
ymnigt periodvis. Att springa och
kräkas psykosomatiskt på nätterna.

Kärleken som måste resa på sig och
börja värja sig och sitt liv. Putin som
njuter av sin fascism, sitt mördande.
Människorna som låter Guds ljus
skina genom sig. Att inse att det är
ett krig som pågår i hela världen.
Det kom en dag då jag var tvungen
att välja mellan ljuset och mörkret.
Trauman som blöder ymnigt periodvis.
Trauman i klass med Auschwitz.

Psykoser som är fullständigt
outhärdliga att vara i varje minut.
Psykoser som varar i åratal och
självmord är naturligtvis en utväg.
Föräldrar som inte kan ta hand om
sina barn som mobbas hårt i skolan.
Inre rum där demoner och änglar
slåss om herraväldet skrikande.
Kärleken och sanningen som den
enda strategin som verkligen håller
kryddat med humor som neutraliserar
skräcken och ångesten. Glädjen över
att finnas till. Katternas frid som fyller
rummet med tillförsikt och förtröstan.

Psykosens svarta vakuum att sitta fast
i ett skruvstäd av jaglöshet och förvirring.
Ett trauma i full klass med Auschwitz.
Att ligga i din famn och känna helvetet
klinga av. Picknick i urskogen. Erik Satie
och David Sylvian. Karin Boye. Jonathan
Livingstone Seagull. Antipsykotisk
behandling på din högst alternativa
psykiatriska klinik i augusti/september
1987 när jag återvände från dödsriket.