jag har en kropp
i min kropp som
inte är prövad

som parallellerat
länge och skymd av
samtidskaruseller och var dag

jag har inte vänt mig bort
bara strukit med fingret
inte heller famnat

så som oftast
kliver jag på kanten
nosar och sniffar

i tröttnad över att
i viss mån alltid hålla
både anda och hängivelse

vill jag åter bli svept
av anden tagen och
låta kroppen famna

© Larsdotter