Alltså, jag går sönder
jag vänder mig bort och trasas ihop
av ditt slumrande öga
din nacke stel

ditt ansikte fyllt av honung
en gång men inte mer

insiktens grymma fall
att vägen viker av
när du står kvar
bara var

kära, kära tid som klockades förbi
så snabbt

i skärvor nu
du
vartenda liv
minsta vink i detta gångna ljuva dömda tidsfördriv

jag vet inte vad
faktiskt
jag har och kan
jag vet inte, jag vet inget alls

jag vet inte ens om jag hann
då när mitt vackra namn helt försvann

vid din sida, i din famn