Det var en gång en pojke
som var rädd för sin pappa
Pappan pekade med hela handen
och pojken följde efter

Det var tryggast att lyda
för att inte väcka pappans stora ilska

Så småningom lärde han sig
att han också kunde peka
så han pekade åt motsatt håll

Det måste finns något där
för mig att finna, tänkte han

I skuggan bakom ljuset
i det fula bakom det fina
i blusen bakom allsången
i allsången bakom bluesen

Ständigt tvärtom
blev ett sätt styra
sig själv och andra

Men i landet tvärtom
vill ingen vistas
vill inga växter växa
Där är det ödsligt och kallt

Så pojke bytte strategi
Han letade efter en gudalik gestalt
som kunde peka med hela handen

Han upptäckte
att det finns inga mänskliga gudar
Alla bär på sina fel och brister
Ingen är perfekt

Så pojken bytte strategi
Han gömde sig för världen
någonstans där det fanns trygghet
någonstans där kärleken fick blomma

I värmen blev han kylan
bland rosorna blev han taggen
bland de kärleksfulla blev han den svala
bland de trygga blåste han in oro och ångest

Så blev hans värld en plats som låg bortom
Så blev hans värld det andra landet
Landet som han ständigt sökte
Landet i dimman bakom bergen

Landet där pappor smeker sina barn