Gryningen faller isär
precis när jag vaknar i kroppen;
en osäker plats, knappt talbar,
dammande av onda ord
i rädslornas grusiga ögon
när morgonen beväpnar sig med vanmakt
för att tänja på något sedan länge anakront;
törsta ut nariga faror,
påflugna som blytungt spågummiga spyflugor
i historiens flockblomstriga linoleumhospital

Kroppen faller isär som frostlupen potatisblast
i gryningens ättiksdimma,
vimlande av demenstankarnas kackerlackiga flyktdjur
bort över fuktskadade boktravars marginalmögel,
fingrarna kalla som nerregnad insjövass
i omvärldslägets ointresserat nerringda primärvård,
gammfolkets kroppshyddor övermogna primörer;
åldringvårdens illaluktande primater,
ovårdat åldriga urin-vånare,
blotta knivkastet från dissektionens plock,
vämjeligheterna tankspritt utspridda
i kringrännande olust,
klådans hårda fettkulor lägrade
runt dödsmaskens näsvingar,
bakterieodlingarna hårdpackade
under naglarnas klosvängda oklippor,
det vassa dagsljuset rivande i skinn & fåror,
kroppen allra mest en långt gången kompost,
håret några toviga testar i nacken,
fingerspretet gulnade stjälkar
ur blodets koagulat,
svart & svinslaktsstinkande
i kalla klådors spruckna hudkostymer,
läkarstudenterna samlade
runt det förevisade kadavret
som lärjungarna runt Den Smorde
vid den sista måltiden