Isens kristaller smälter i vinterns
suckande sista fas
Nyss var de som en brygga
av tidens hårdaste tjocka glas
glimmande som en ruta på
solstänkt stuga
frodandes i sin kyla
till vindens fuga

Grenarna genom luften sig böljar
tyngre än någonting
Naknare klagan aldrig
i nejden någonsin höres kring
Svartare synes aldrig den
korta dagen
kallare faller aldrig
ett stänk mot kragen

Rännilar bortför lera i mängder
tar den till annan ort
Stenar längs hela stranden
ett tag blir bruna av sådan lort
Jycken får bruna tassar av
sådan gegga
Ägarens rop skär luften
likt annan slägga

Vandraren går med stövlar och trampar
tycker sig inte se
någonting gott med narar
ty intet piskar hans håg som de
Drömmaren dock sitt fönster mot
vädret gläntar
anandes det är annat
som sedan väntar.



31/3 2025