Han är inte längre där han ska vara, i min bok av synder.
Han är minnen, känslor och pusselbitar.
Som sakta bleknar i takt med att livet vänder blad.
Känslor som jag inte vet var jag ska förvara,
dom tar för mycket plats.
Vem är du?
Minns du mig?

Han är varm tystnad under slocknad parkeringsbelysning.
Mjuka fingrar i mitt hår och täta andetag mot mina läppar.
Kyssar i regnet och immiga rutor.
Han är åtrå, djup och förbjudet.
Omättlig törst får min kropp att ge vika.
Händer mot min hud får min kropp att lyfta,

och över marken är jag fri.

I dystra dalar —
i dröm eller verklighet,
ger jag mig själv till dig.