Jag försöker fylla tomrummet
med orden till era melodier
men blir en spegel av perfektionen
och känner mig tom till orden

för livet är en flytande tvål
och jag trillar av stolen

för vart ska jag vända mig
när livet är en tragedi
i mitt inre monolog

men till det yttre
är jag endast en man
som vet hur man ler
vid rätt tillfälle

och ingen ser det trasiga
han bär inom sig,

det är sorgligt
att livet rinner
mellan tomma ord
och brusande sår

vars trilogi
är ett minne blott