Det händer att jag saknar dem
de där som lade sig i och kom
med råd som jag inte hade
bett om.
De som talade om hur livet egentligen
skulle levas,
för de visste, de hade varit med om samma sak.
De som talade om att så där ska du göra,
så där ska du handla, så där ska du bete' dig.

Det har hänt och det händer att jag är en sådan människa.

Jag undrar om det händer att de där människorna som jag har utsatt för denna,
ibland så snedvridna form av välvilja,
kommer ihåg mig
och om de saknar mig för den jag är?