* Jag marscherar genom löven, tystnadens flaggor, I ljudet av vinden som ropar utan röst, Under min fotsula bryts skogar i uppståndelse, Och tiden böjer sig, likt en gammal ambassadör rakad.

* Min barndom kommer med en drottnings tramp, Med kvittenmantlar och rituella steg, På varje löv böjer sig ett sår, Och hösten tar emot mig som en kejserlig budbärare.

*Vinden är härolden som bär mina eder, Lövet — ett brev skrivet i det gamla alfabetet, Och min kropp blir en stig av heliga ord, Som jag går genom åren, med längtan och med par.

* Åh, fallna löv, var vittnen till kallelsen: Jag går inte förbi, jag förblir — i min vandring, altare.

Hej September, den store kejsarens dotter, ge mig från ditt rika bröst barndomens år.

Ode till September på tröskeln till den rituella hösten, som dotter till en kejsare och väktare av barndomens gyllene andedräkt.

 Hej September, med ditt rika och friska bröst, Du, dotter till en kejsare med lockar av moget vete, Öppna din ask med vindleksaker, Och ge mig tillbaka åren som sögs från min panna.

Du bär i ditt knä doften av en ny anteckningsbok, Av kvitten i fönstret och av tårar gömda i löven, Du vet hur längtan klär sig i uniform, på ett uppdrag, Och hur man säger "mamma" på molnens språk.

Dotter till den store kejsaren, med liturgiska steg, Du ber om ingenting, du bara ger: En dröm i bläck, ett sår med en rosett, En väg till skolan där ingen längre väntar.

Ge mig från ditt rika bröst En droppe missförstådd barndom, Ett skratt som inte känner någon skam, En tid då dockor hade en själ och lag.

Du är början som inte gör ont, Du är drottningen som inte straffar, Du är dikten som skriver sig själv På pannorna på dem som fortfarande tror på lek.