Det är en hel del religiöst hoppingivande flum
nu på poeter där man också t o m uppmanas
att tro på nåt som vi inte har en blekaste aning om
men det klart, att tro kan man ju för det.
Det är väl förresten det som är att tro...
jag vet inte men jag tror.

Det man vet finns behöver man ju inte tro på.

Jag vet att jag finns så jag behöver inte tro.

Jag vet att jag finns och vet jag ska dö.
Det räcker.

Det är skönt och befriande.

Try it man !