1997 samarbetade jag med min yngste sons pianolärare, salig i åminnrelse, i akt och mening att delta i Mellon. Han skrev melodin till låten och jag texten. Vi fick dock inte sitta i greenroom. 

Men på min dåvarande skola i Lund, Victoriaskolan, anordnades Victorian Song Contest där jag frasmförde vårt alster ackompanjerad av muikläraren. Jag kom på delad första plats. Vi var två som tävlade, om jag inte minns fel. Fortafarande är det mysterium att vi inte fick sitta i greenroom, vilket blir uppenbart när ni får ta del av texten nedan.

FRAMTIDSTRO

1. Om rymden verkar tom och stor

när natten drar förbi,

är  det dock platsen där vi bor.

Den har vår sympati.

För även jorden snurrar kring

i himlarymdens hus.

Den jagar allt och ingenting

på väg mot gryningsljus.

Refr. Inom  några år

har vi  tjugohundra här,

och när  tiden går

får vi veta vart det bär.

Med vår framtidstro

slår vi aldrig oss till ro.

Du och  jag

säger ja

till var da'.

2. Nog  kan man undra vad som sker, 

nog  kan man fråga sig,

vad händer nu som ingen ser,

som gäller dig och mig.

Vem vet vart tidens strömmar gått,

vem  vet hur det skall bli?

När vi får skörda det vi sått

är  orons tid förbi.

3. Säg, finns det nå'n med alla svar,

de svar vi kan förstå?

Då kan vi vänta alla da'r

så vi kan svaren få.

När snart vårt sekel tagit slut,

då har vi nått vårt mål,

och  frågetecknen rätas ut

vid nyårsfestens bål.

4. På frågan om du älskar mig

har alltid jag ett svar;

En framtid vill jag ha med dig.

Min  känsla den finns kvar.

År tjugohundra kommer snart

det kan du lita på.

Mitt svar är alltid uppenbart:

låt kärleken bestå.