Skotten går på löpande band i ottan
gryningens stilla luft är skarp och vit
Ekorren far som ett skuggspel genom
skogen och hjorten vet, flyr för sitt liv

Det är deras tid, i tystnadens rike
där varje andetag är tungt och kallt
De smyger fram i morgondimma
med blickar som jagar genom nattens fall

 En kulas ljud, ett dovt och vilt dån
som rivande genom skog och mark går
En viskning i vinden, ett ljud utan ro
som får hjärtat att slå och marken att stå

Där mellan trädens tysta stånd
finns ekot av krut och skottets kall
En röst från jorden, ett metalliskt klang
Vad är rätt, vad är fel? Är inte så livet ett spel? 

Björnen bär sina drömmar av nattens tystnad
och vargarna ylar ljudligt långt bortom fjäll
Men nu är det människans röst som talar
och jaktens ekon bär genom dalens fäll