Så har mörkret gett vika,

var kväll ett uns av frid.

Så har stegen sin egen bana

Genom livet där finns en stig.

Nog har jag vankat smått,

haltat ibland,

vaknat och funnit mig 

i främmande hamn.

Nog har jag letat runt

kobbar och skär för

att finna att du, väntat mig

Här har du alltid vart nära

Genom liv och stigar

andats vid, sett mina steg

och de grund jag strandat

har haft mig nära

och där har du mött mig

innerligt  kära,

min kära.