Stod på stege fäst på tegelvägg. Greppade en 10-parskabel.
Placerade den i plastränna vid sidan av stegen som löpte upp
mot kabelstegen högre upp längs lokalen. Kollegan nedanför
matade på. Och tur han meddelade att traversen bakom gick
fram och åter så det var bara till att dra in ryggen. Sedan
tidigare hade ett lång plaströr placerats och stripsats fast på
kabelstege bort mot ändra änden av järnverkslokalen. Så
kollegan ilade bortöver och stack sin plastfjäder igenom.
Endast för mig fästa kabeländen i fjädern som stack fram,
vilken han sen drog igenom.

Inte var dag jag som teletekniker befann mig på järnverket, men
just denna vårdag 1980 ville kollegan ha mig som hjälp. För vi
var ur säkerhetsaspekt mestadels två när jobb skulle utföras på
området. Som tur var var vi ändå lite avskärmade från arbetet
med maskiner och stålframställning, men kände ändå svetten
börja lacka under hjälmen. Så skönt då när porten på ena
kortsidan gick upp och svalka kom utifrån. Och just detta
specifika jobb underlättades av att röranslutning till respektive
rum förberetts, bara för oss montera utrustning och ansluta kabel.

Efter att också ha utfört en del kabeldragning och anläggnings-
arbete i stolpar och på byggbarack rapporterade vi mot slutet
av arbetsdan in de utförda jobben. När vi kört in vår tjänstebil
innan hemgång skrockar kollegan: Det gjorde vi bra, men det
kommer märkas att vi vistats i närheten av koksverket. Jag
kände trötthet och reflekterade ej dess mer över hans utsaga.
Men väl hemma med avtagen flanellskjorta förstod jag vinken:
ljusa underskjortan hade fått sot på sig, när vindpust under dan
legat i vår riktning.