i ämbetet av kraft
lyfter jag min hand
svingar mitt skaft
som löser upp alla band

ska inte längre gråta
se svärtan i min morgondag
ska bara förlåta
att du inte tyckte som jag

jag låter dig försvinna,
låter dig varsamt gå
släcker det som kunde brinna
måste kunna ensam stå

vi är färdiga med varandra
allt är redan sagt
bort ska vi nu vandra
vår sista slutliga akt

det kommer en framtid ljus
när en gryning ska återuppstå
bortom alla störande brus
när vi sist kommer förstå

att vi inte i evighet var menade,
klarheten är nu som störst
att vi äntligen är renade
från kärlekens bristande törst

den frihet som sprider sig i kropp
gör mig längre inte svag
den skänker allt nödvändig hopp
att jag kommer le endera dag