Vi gick sakta hem i den ljumma höstkvällen
och jag sa:
-ser du månen, vad stor den är

Men du såg den inte
Vi stannade upp och du tittade dig omkring
men kunde inte se den

Först trodde jag att du skojade med mig
men du såg verkligen inte månen
-Det är så mycket buskar för, sa du

En kall kåre gick genom min kropp
och sorgen inuti mig fick ännu ett fäste