Tiden är Du
I det tysta rummet fanns tre ljud, klockans tick tock på väggen, hjärtats lugna lub dub och ögonlockens tysta blink, när ögonfransar strök förbi varandra som viskande penseldrag. Världen utanför hörde dem inte, men han gjorde det. Tre rytmer, en maskin, en kropp, en själ. Det var tid. Hans tid. Om en stannar, tar allt slut. Det var nu. Ett ögonblick så skört, så levande. Och han visste. Det verkliga miraklet är inte att tiden går, utan att han var där just när den andades, slog och blinkade. Och i det ögonblicket visste han, allt detta påminde honom om att han fanns.