Farväl, vem skulle inte vänta på ett farväl;
Att få segla skeppet som var och en måste segla ensam;
Fast ingen vet om sådana främmande sjöfarare
Far illa eller väl.
Far det väl: Lär dig då, om du måste,
Vad de måste lära sig som seglar farkosten
Som måste segla, och sjunka; tills det höga molnet
Är närmare kölen än den avlägsna botten,
Och till de djupaste djupen stiger du ner, gå ner;
Fast du mår illa, far du ändå väl, för att bli
Kung av ett tomt imperiums rike.
Mitt bland ruinerna och skatterna i havet;
Lär dig, om du far väl,
Där bland vågornas sista apokalyps
Vars skymningar fördjupas
Över den drunknade mannen som driver
Mot Atlantis, vars nyanser lyser av hägrars vingar.
Högt uppe i solnedgångshimlen när jorden är mörk,
Vilka ohörda ackord kompletterar inte sådan musik,
När, våldsamt som rubiner i den ådermörka gruvan,
Det glödande blodet flammar tills hjärnan blir svart;
Den sista juvelen i hela ljusvärlden,
Tills riket av större ljus kommer,
Och nattens död, och döden av Döden,
Som också skall dö,
Då allt far väl.