De passerar min boplats.
Klädda i ett gemensamt mode. 
Det blir inte kallade tant
men de känns tantiga. 
Det finns inget förminskande
för de står för något stabilt.
Man kan nästan räkna ut
hur deras dag pusslar sig. 
Men vissa dagar står det som 
en sky omkring dem. 
Det ska hända något kul. 
Det diskuteras lite småbusigt 
om vikten av att ha med en jacka. 
De går nära varandra och ser sig för
med förväntan i stegen. 
De låter glada medan deras röster 
viker runt hörnet. 
Nu kom regnet och tanterna möter 
det med olikfärgade paraply, alltid redo. 
Jackan kommer väl till pass...men det 
visste de redan. De vet mycket om det mesta .