Det är en storm på väg
med ett skrik kommer den
över hustaken

I trädens kronor nere på gatan
är det alldeles stilla
ändå fäller de alla sina löv på en gång
en flod av guld över trottoaren

Taggiga grenar pekar mot himlen
och en filt av mörker dras över världen
vinden sveper ner med sina fingrar
och löven dansar över marken

Dui trycker kinden mot fönstret, lyssnar
regnet knackar sina hemliga budskap
på ett språk du bara nästan förstår

En vattendroppe på varje gren
i träden ett pärlband av ljus
Var droppe ett virvlande universum
med galaxer och brinnande kometer

Inget alls vet de om stormen över hustaken
som snart ska krossa dem mot marken

Du läser i en bok:
De försökte begrava oss
men de visste inte att vi var frön

När någonting vibrerar utanför
vibrerar det inuti dig,
det låter som av klockor,
som av krossat glas

Och någon sätter sin mun
mot huset och blåser
en dikt, den är blå och full av storm