Konrad är den sortens kille att han egentligen blivit man.
Det vill säga att han är över 18 år och litet mera nog ändå.
En av de fantastiska 'fenomen' med Konrad är att han tillhör't en sällsynt art, nästan fridlyst förmodligen.
Om han är tillsammans med, förmodligen förlovad med även, sin älskade och märker att de är 'på väg att glida isär'.
För att han samlar på tekannor och hon samlar på katter, som går att ha som prydnader i bokhyllan... något bör en ju kunna ha att förklara något med.
Även Konrad vill kunna ha sina exempellösa tekannor i vitrinskåpet, bland samlings-bara tallrikar, glas och muggar.
I alla fall så har han den egenskapen att även om han älskar sin älskade 'aldrig så litet', så är han inte svartsjuk.
Eller om han är det, så visar det sig aldrig, i alla fall.
'Det en inte vet om, det finns inte', sa nog aldrig miss West, numera avliden skådespelerska i 'det stora landet i väst', Spanien?
Nä Amerikat.
Så när hans älskade säger inget, utan bara ser på honom.
Du vet kanske själv, blickar skola tala.
Talande blickar, vridningen på huvudet, kroppens sätt att verka vilja antyda och 'som skicka ett budskap'.
Du kanske 'varit där själv'?
Som den vilken vill skicka ett budskap eller en fråga.
Du kanske är mottagare.
Istället för att packa en väska och ställa i hallen och höra tutan från vännen i bilen.
Så bara frågar Konrad 'Är det över nu?'
Och den andra svarar 'jo'.
Jag menar, varför kämpa en redan förlorad strid?
Han har nog redan ställt in siktet på hur mysigt det skulle kunna vara att få vara solo och singel.
Eller så är det en dubbelsidig förkylning, det vill säga att båda vill kunna vara singel i minst... fem minuter i alla fall.
Konrad har den egenskapen att han 'är förstående', det var ju i alla fall
'Likt en självdöd fisk i akvariet'.
Så varför skola människor strida.
Sedan finns det ju de som som bär på känslan 'det finns något jag vill äga.
De som har landet, huset, saken eller bara sitt som eget livsrum', det så saknas mig.
Och när jag har det där som jag inte nu har, tappar det visserligen genast allt intresse och jag kan åtrå något annat jag inte ännu har.
Ty en sådan människa lever för striden, utmaningen och känslan av att kunna äga. Den ger sig inte ens vid gravens rand... på gravskriften kan du nog läsa det där som är uttryckt på latin.
'Veni, vidi, vici'... nä, det står nog något i stil med 'navigare necesse est' eller kanske på ren svenska 'tärningen har kastats'.
Fast som sagt, ibland utbyts samtal i blickar, gester, posé.
Där har teckenspråket något att lära envar ännu något oinvigd människa.
Som du vet finns det 'människor' och 'människor'.
Det kan omtalas i olika exempel, Konrad tror sig om att ha träffat dem och någon sort kan han ibland som visa sig, vara nog själv.
Han är så att säga 'sig själv nog'.
Nog är han det.
Mikaela yttrar sig.
- Jag kör en Volvo, för att pappa kör en Volvo.
Hennes bror, Gösta-Gustaf, säger exempelvis.
- Jag kör den Mercedes Bens, för att pappa Kurt har sin kära Citroên.
Förra ägaren bar namnet 'Ben', ej helt utan viss stolthet, för att onkel Ben har sitt ris...?
Nej, för att Bill och Ben fiktift sägs ha levt i western-miljö, nej för att Ben ja min Franklin... blev något extra i sitt även tyrliga liv.
(Han har två bilar, den i Grebbesta' är den där andra).
Inte bara kan någon möjligen försvara en åsikt, som har mer livslängd än en kvart.
Andra även yttrar sig stundom som kryptiskt.
'För att jag har en anledning'.
Konrad verkar stundom ignorera anledningen till stormen, som kanske väntar något med att bryta ut.
Kommer gör den nog, kanske bara 'en annan dag'.

('Minnen av en annan dag', är den kanske svenska titeln på en översatt från engelskan bok, troligen skriven av Sidney Sheldon's märkliga huvud).

Att leva med Konrad, eller en Konrad, så kalla ditt husdjur Konrad i fortsättningen, känns spännande och som bekvämt samtidigt.
Du kan ha fått för dig att din älskling är utbytbar, som en lånad bok då glömt att returnera och din kompis du lånade den av skickar en faktura på tio gånger beloppet du fått betala om du köpt den i bokhandeln.
I själva verket är det nog du.


(Om bilden.
Som du kan se själv, är det här den norra delen av Sankt Eriksgatan,
den som är belägen på motsatta sidan, från Biljardpalatset räknat,
varifrån kameran tog bilden. Norra sidan är belägen på Kungsholmen,
medan södra änden tillhör stadsdelen Östermalm, belägen mera till
höger i bild, på kartan, eller i alla fall Vasastaden.)

(Slutet på första delen av )

Jag kom
jag såg
jag seglade.