Jag ser dig i glaset mellan två stadsljus,
din skugga vrider mitt namn i luften,
ditt leende drar mina andetag närmare,
mina fingrar vill hitta en ursäkt att röra vid din hand,
du lutar dig fram — luften mellan oss blir tyngre.

Vi snuddar vid varandras kanter i ett tyst samförstånd,
jag känner pulsen i din handled som ett direkt svar,
din värme pulserar genom tyg och sömmar,
din närhet gör min hud till ett öppet landskap,
vi förstår utan ord vad natten tillåter.

Min kropp minns hur du såg ut innan vi möttes,
din doft av nytvättat hår och tobak drar mig in,
din röst blir en låg viskning mot min hals,
nära nog att bränna,
jag smakar nästan på orden du inte hinner säga,
varje andetag mellan oss är en öppen dörr,
du smeker min väntan med ögon som vet.

Vi gömmer oss från orden; allt blir suddigare,
en knapp i min hals släpper taget och faller tyst,
dina läppar rör vid mina som ett löfte utan språk,
vi överlämnar oss åt de ensammas stad och våra blickar,
vi två kommer bli ett nu i natt.

© Charlie T Svensson - 2025