Jag väcker min son
som om jag blåste liv i en gammal dator.
Han startar långsamt
fläkten går
skärmen flimrar
och till slut säger han "okej".

Jag lämnar tillbaka biblioteksböckerna
som redan är besvikna på mig
De vet att jag bara bläddrat
i de första tre sidorna
och ändå går jag därifrån som om
jag fullbordat en pilgrimsresa.

På vägen till jobbet släpar benen
som om de bar på ett osynligt piano.
Kaffet väntar i en pappersmugg
luktar som om någon
hällt nyvaket mörker i den.

Framåt kvällen: soffan.
Jag spelar tv-spel
förlorar mig i digitala monster
som varken behöver sova eller betala räkningar.
Sedan plockar jag upp gitarren
den gnisslar som en granne i träskor
men låter mig ändå fortsätta.

Och när allt ska ta slut:
sängritualen.
Två kuddar på rätt sätt
en hemlig tanke som måste tänkas
innan lampan släcks
och en överenskommelse med mörkret:
att om jag får somna nu
ska jag inte ställa för många frågor
i morgon.