Jessica Stegrud är en tuff brud
som är van att följa sina nycker
och säga precis vad hon tycker
hon tar varje chans
att svinga sin lans
i en lustiger dans.

I den blåbruna myllan
hon känner sig trygg
vet att det finns några
som håller hennes rygg.

Men nu råkade det bli fel
hon måste nog pudla en del
bland slibbiga tweets har hon irrat
så undrande och så förvirrat.

Var det inte bra det hon sa
hon hade väntat sig jubel och hurra
när hon tog sig ton
och kommenterade en diskussion
om vår äktsvenska kultur
det blev en konstig respons, eller hur?

Inför denna nya kanonlista
ville hennes hjärta brista
för det helt obegripligt hemska
var att de som diskuterade
inte kan anses vara riktigt svenska
enligt hennes definition
och grumliga klassifikation
och som, fast det inte sas,
men alla ändå vet
handlade det om etnicitet.

Men detta var inte så välbetänkt
för nu blev Benjamin Dousa kränkt
han som känt sig så inkluderad
så omtyckt och så accepterad
i regeringens stora famn
där han funnit en trygg och vänlig hamn.

Får han egentligen inte gosa
mer i Jimmies famn, den gode Dousa?
Han som gjort allt för att vara som dom
trots sitt ursprung i ett land långt härifrån.

Och när han funderat och har tänkt klart
började han känna sig lite apart
kanske de andra har slutat att blunda
och tänker att han faktiskt är annorlunda?
Att han faktiskt är ett invandrarslödder
som inte kan renas trots rikligt med lödder?

Hur kunde Jessica Stegrud ta steget
och säga sånt som förresten inte var eget
sånt som Jomshof och andra har sagt
med röster darrande av förakt?

Men Stegrud glömde att hon minsann
bara är en kvinna och inte en man
för det som tillåts av manliga potentater
får inte innebära att en kvinna
lägger sig till med samma later.