Till dig som fortfarande känner –
trots allt.

Som inte stängt av.
Som fortfarande gråter till musik,
skrattar med hela kroppen,
och darrar när något känns äkta.

Till dig som älskat fel personer,
men ändå vågat älska igen.
Som lämnat tryggheten
för att följa en viskning från själen.

Till dig som känt dig för mycket,
för känslig, för annorlunda –
men nu börjar förstå:
Du har alltid varit precis lagom…
för universum.

Till dig som bär gamla ärr
som påminnelser –
inte om smärtan,
utan om styrkan det krävdes
för att överleva.

Till människorna som bär andra i sina hjärtan,
men ändå ibland glömmer sig själva.

Vi ser er.
Vi är er.
Och detta är vår påminnelse:

Vi kom inte hit för att vara perfekta.
Vi kom för att känna. Älska. Vakna.
Och minnas vilka vi är –
tillsammans.

/ D
~ till oss som fortfarande vågar stå i ljuset, även med skuggor i bagaget.