jag tror att jag faller
till känslorna
av mitt inre
och rädslan

men ändå harmonin
att känna känslor
jag trodde var borta

får mig att falla
till drogerna
av svallande vågor
och svärmande känslor

i min mages centrum
tror jag på riktigt
att du
du är värd att falla för

men rädslan att falla
och få det obesvarat
är något jag känner
bränner

till musiken skriver jag
orden som måste falla
till ljudet av mitt hjärta
tänker jag alltmer på dig

och med dig i min skalle
känns alla andra
som myror i sin stack

och jag vet
att jag vill testa
att satsa på dig

för du skapar ett vakuum inom
och likt ett svart hål
växer du
på ont och gott

och kanske är mitt undermedvetna
mer medvetet
än jag själv

för jag känner
att du växer inom mig

och till ljudet av mitt hjärta
vill jag trilla ner i din famn
känna din värme emot min hand
lugnet från dina lungor
dina djupa andetag

och ditt vackra leende
som får mig att le

till musikens dunk
skriver jag
känslornas centrum

där du är den
som balanserar för och emot

men desto mer jag tänker
desto mer växer du

och desto mer växer
rädslan att falla
pladask
och sårad
åter bli