En olycklig saga för de små och vuxna med barnasinnet kvar. Foto: Annaemi Sagan om ElinDet var årets vackraste tid, i gränsen mellan vår och sommar, och skogarna och ängarna lyste av ljusgröna löv och strån. Den unga kvinnan vandrade genom den lilla skogen, följde en okänd stig som var lätt att gå. Stigen lutade ned och bakom varje krök fanns nya vitsippor att plocka till en bukett. Ljumma vindar smekte genom hennes tunna sommarklänning och långa blonda hår. Hon gick längre och längre in i skogen längs den lockande stigen. Nu tätnade skogen, grönskan mörknade och istället för ljusa björkar växte här täta granar, höga tallar och risiga snår. Stigen blev tyngre att gå med hala stenar och trädrötter att snubbla på. Det varma solskenet var borta och mellan träden syntes en grå himmel med tunga regnmoln. Plötsligt kändes en kylig vind som ruskade om i trädens kronor och kvinnan rös till. Den unga kvinnan bestämde sig för att vända tillbaka samma väg hon gått, men bakom henne fanns stigen inte kvar. Här växte tätt med träd och buskar omöjliga att komma förbi. Hon vände sig igen och fortsatte stigen fram, men nu var det tungt att gå och hon var trött och frusen. Hon satte sig ned på en stubbe för att vila en stund och såg då att vitsippsbuketten i hennes hand var helt vissnad. Förvirrad såg hon sig om efter fler vitsippor att plocka, men nu växte här bara skoskovall och ljung. Hon plockade lite ljungblommor, men undrade över att de redan blommade. Ännu mer förvirrad blev hon när hon såg på sina klänning, sliten och blekt, och hon strök över den med sin hand och handen var rynkig och skinnet var tunt med blå ådror. Det fanns inget annat än att fortsätta stigen fram, nu ännu tyngre att gå. Det blev kallare och mörkare och hon var nu så trött. Solen gick ned och hon behövde vila, kanske skulle det göra gott att sova en liten stund. Här fanns breda granar med mjuk mossa under och hon kröp in under en gran och lade sig ned. Strax innan hon somnade såg hon upp mellan granens grenar där stjärnorna tändes på himlen. Några stjärnor såg ut att falla, men det var bara fallande snöflingor som samlades mer och mer som ett mjukt täcke över den sovande kvinnan.
Prosa
(Fabel/Saga)
av
Annaemi
Läst 87 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2025-09-14 12:09
|
Nästa text
Föregående
Annaemi |