Fick idén efter att ha sett i teve i att 'vi' drar i trådarna
även militärt sett. Sedan vi gick med i den där militära
klubben, sägs en del länders något i politiken någon när
varande att nu måste vi 'rusta upp',

vår 'infrastruktur'. Låter som något de talat om på ett
museum för märkliga utställningar. Nu är högdjuren inte
längre ser ut som uppstoppade urtidsdjur... någon råkade
yttra sig för någon tid sedan

i något medium, om just politiker och muséer, vad de väl
kunde ha gemensamt, och där ekonomin inte verkar vara
'ämnet för dagen'. Så mycket olika saker kan vara det, som
att hela tiden glida in på något.

Fråga.
Vad är mest hett i dessa moderna tider, rent militärt sett?
Svar. (kommer senare)
Nej, nu har det gått trekvart, snart har vi nog svaret.

Ja, det var ett sådant där 'Pappa-skämt'?
Bor alla pappor i Göteborg?
Varför finns det så få 'Mamma-skämt'?
Ingen som vet, ingen som vet.

Det sägs vara skillnad på gröt och gröt. Ändå fanns det tre
sorters gröt på hotellet i Jönköping och bara två sorter på
den där internatskolan. Märkligt, kan det ha med ekonomi
att göra? Är soldaterna mer

som solmogna tomater eller som lufttorkad skinka? Vilket är
mest fint i finrummet, dukningen, inredningen eller gästerna?
Då jag dukade i det där ovala rummet, som inte hade nittio
grader i hörnen, det fanns bara ett hörn,

de andra voro upptagna av dörrhål. Jag fascineras av en del
lösningar på hus. Det där rummet hade, likt en del hus i staden
faktiskt, dörren placerad i hörnet. Käckt och imponerande på
något vis. Varför ha dörren placerad

i en vägg, när en kan lösa saken på ett mer spännande vis?
När någon frågar efter mina åsikter, som ville de ha smakråd
eller veta att undgå just mina åsikter, då har jag sällan några
bestämda. Utan ser själv som högst

frågande ut och talar kanske om att det visst nu inte kommit
mye till regn i trakten. Sist kom det visst mer än en rejäl skur,
det regnade visst hela dagen, bara i korta och intensiva skurar.
(Som pappa ville att telefonsamtal

skulle vara. Korta och intensivt informativa. Han löste en enkel
till Australien och har inte hörts av mera sedan) Själv är jag som
intensivt intresserad av att 'slutgöra uppgiften'. Före och efter,
vad det verkar.

Trams, kanske du vill säga, som länge stått och som trampat vann
i lågintensiva mumlanden. Bara att de fås att låta litet som kvävda
skrik från den sedan länge förväntade orgasmen. Eller en nappad
människa i väntan på pressad valuta.

Så mycket kan verka som om det är något outtalat. Hur många av
de inbjudna kommer och hur många som faktiskt kom, ville ens
närvara. Det mest är väl ändå en som social plikt och jag vill vara
'där eller där', men är sjuk, förstås.

Någon som jag vill gärna 'dyka upp som gubben ur lådan' och blir
jag inte bjuden så lovar jag att 'arbeta för halva lönen' som personal
vid serveringen eller inhopp att jobba i köket, som spisande person
eller 'i disken', bara käket är gratis.

I den där novellen i den svenska översättningen boken med noveller,
skrivna av han som skrev om Sherlock Holmes för något mer än nu
hundra år sedan, 'De rödhårigas förening'. Han fick jobbet för att han
kunde 'arbeta för halva lönen'.

Själv så är jag stundom en sådan där människa med även egna idéer,
inte bara 'inspirerade' av vissa föregångare. Fast det återstår förstås
ännu att skriva om julfåglar, påfåglar, tuppar, väderstreck samt om
guldgrävare och nog surdegar.

En gång då jag för en tolv år sedan eller så, var på enahanda besök i
en biljardhall (Biljardpalatset på Sankt Eriksgatan, ett stenkast bara
från bron över Karlbergskanalen, på Kungsholmens sida) med en
vän i sällskap. Då stod vi där plötsligt

vid ett bord med en tjejsare klädd som en punkare eller punkrockare
som verkade ha missuppfattat 'spelet regler' (i svensk översättning
en bok av Sidney Sheldon) och jag sade ingenting alls och var bara
utgörande sällskap till Åsa.

Vi stod där som två överraskade människor, som om åskan gått eller
blixten slagit ned. I och för sig spökade det i lokalerna, bara att de
bara verkade som synliga stundom. Tjejsaren fick inte ned många av
bollarna med avsikt heller.

De som trots allt föll offer för tyngdlagen och dito lagen om rörelse
samt krafter, gjorde så som av en ren händelse. Till slut stod vännen
inte ut längre eller kom att som yttra sig. Några sekunder förlöpte,
sedan kom 'Sköt dina egna affärer'.

Jag sade förstås ingenting och det där täppte nog till truten på min
vän även. Där stod två nog fån och såg som häpna ut. Min vän såg
ut att tänka intensivt. Så plötsligt gick det upp ett ljus. Hon spelade
Carambole, på ett bord med hål i.