Går nu in i drömmens rike,
Morfeus´ metamorfos.
Orfeus och Eurydike
vilar där i trygg narkos.
Sjunker ner i dolska drömmen,
fantasiens djupa gömmen,
in i sagans innandömen.
Ingenting kan där förstås.

Flyter fram på mytens vatten
på den ödesmörka Nyx.
Där ror Karon lugnt i natten
färjan tyst på floden Styx.
Får nu ledas under Lunas
och Selenes och Fortunas
milda ljus, som får en runas
tecken tydda som de tycks.

Sover som Endymion
skönt som herden ibland lamm.
Bortom dödens Akeron
skall ett paradis stå fram.
Söves av en gammal sägen,
där en dröm gör sig benägen
låta sagan visa vägen
som Odysseus den förnam.