Jag är trött.
Jag vet, håll i den här.
Den här?
Ja.
Så himla tacksam för du hjälpte mig.
Det är mitt jobb.
Där är dom, utbrister Mia
och pekar mot en byggnad.
Är du säker, frågar polisen.
Ja, det är dom, han med jackan
och dom där kvinnorna, ser jag.
Hejsan, säger polisen och tar mannen i hand.
Vi letar efter en klädbutik som kommunen har
hand om till kvinnorna i Majorna som inte har
ett fast boende, är det ni som har hand om den?
"Vi har ingen verksamhet,
tyvärr har vi inte lyckats."
Det var tråkigt, trodde ni hade bostäder till natten.
Nej, våra hyresgäster har ingen sådan problematik.
Jag tycker, det skulle stärka
våra kvinnor att få vara med
i erat projekt som kunder till butiken
våra kvinnor kämpar hårt med sina liv
och behöver stöttning av kommunen.
Du menar, kan vi erbjuda bra försäljning
till bra priser hjälper kommunen oss med
lokalen som våran grupp vill hålla i, frågar Mia.
Jag vet inte, säger polisen.
Ingen har visat oss
något intresse, säger den underbara.
Vi får nog ändå börja med ett i källaren.
Husvärden sa att
ett rum i källaren kostar 2500 kr/månad.
Undrar vad dom sysslar med där nere?
2500/månad låter lite mycket, säger polisen.
Nä, säger en i gruppen,
jag blir så trött på att inget händer.
hur mycket en än
tänker ut så blir det aldrig något för oss.
Ja, nu behöver vi vila oss igen.
Att tänka ut verksamheter till oss tar på orken.
Och ingen vill att vi ska lyckas, heller.
Jag vet, den här kommunen
har mycket för de med diagnos
men är det bara anställda inom
kommunen som får starta upp något?
Ska vi bli några stycken som startar ett kollektiv?
Det kostar lite, men man kan söka medel till den.
Vad synd att källaren var så dyr för oss hyresgäster.
Butikslokalen har kommunen fått, ser det ut som.
2500 kr/månad för ett litet rum i källaren.
Det är inte konstigt att en blir utmattad av att tänka.
"Inget funkar som vi vill!"
"Inte ens Mia som bor bortom mellanrummet
i den andra världen kan hjälpa oss att få plats
med oss, kreativa och intressanta verksamhet."
Jag skulle vilja konstruera ett par byxor till äldre
för midjan och höfterna blir större när en åldras.
Bra tänkt, säger Ian.
Kan du hjälpa oss?
Det är därför Mia är hos er i gruppen.
Men nu lägger du över allt på en annan.
"Ja, så gör alla, men ingen kan hjälpa oss."