Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dogg

de är borta
de svarta gränslösa
helveteshundarna
om mamma och pappa
och satans lilla vickevire
jag får knyckla ihop det som återstår
lägga det framför tangentbordet
och försöka göra en reboot
se om de börjar knulla igen
de där vidriga doggisarna
men jag har redan tiotusentals valpar
det kanske är nog nu
det kanske är nog




Fri vers av Anya VIP
Läst 92 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2025-09-15 16:53



Bookmark and Share

  Sparvögat VIP
Som ett bleknat fotografi ~
som andas i ens inre…

Mörkret kan du sannerligen teckna ~
liksom ljusets återkomst…
2025-09-16

  Emanuel Sigridsson VIP
Ibland står en text så till den milda grad på egna ben att den är svår att nå in till. Jag kan känna lite så här. Det personliga mörkret är så bundet till ett jag att man inte kan förställa sig det. Jag tänker dock på Jung som var för idén att driva ut demoner. Det skulle vara enklare menade han när man är psykoanalytiker. Varför? Subjektet är härskaren över sina demoner . Men är de borta så är det borta. Inget att ödsla kraft på. Ja, det var mina tankar om denna text.
2025-09-16

  sphinx VIP
En uppgörelse med trauma som inte riktigt vill läka. Lika snyggt inlindat som alltid från dina penna (eller tangenter).
2025-09-16

  Kungskobran VIP
Tänk om det gick att starta om allting.
Men det finns tyvärr inte några garantier att det blir bättre. Inre ens med tiotusen valpar
Fantastisk text , läste den många gånger
2025-09-15

  Blomma-Stjärna VIP
jag känner igen, det finns saker i ens mörker som räcker mer än väl;
nog nu - bleks och lämna plats för andra minnen!
bra och fritt skrivet!
2025-09-15
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP