När tålamod bryts i tystnad, och själen sluter sig i minnen, finns inga drömmar eller åsikter kvar, bara kalla skuggor och tankar i delirium.

Det som en gång var eld, är nu aska, och längtan har smält in i likgiltighet, blicken söker inte längre en väg, utan går tyst förbi, utan fråga.

Likgiltighet växer som en mur, från torra tårar och outtalade ord, en tom själ, ett ständigt blygt steg, som flyr från ouppfyllda kärlekar.

Och istället för hat, kärlek eller längtan, återstår ett "Jag bryr mig inte" som dekoration.