Jag driver över havet

som vildandens längtande blick

i en filosofi av sårade stunder.

Hoppar över de krav

som förgiftat min väg

som rörde mina kvinnor till tårar

som beskrev mig som ytlig.

Livet rinner genom mina galenskaper

tar långa kliv förbi den ordinära kön

och undviker det sunda förnuft

som inte dokumenterar sina dagar.

Tiden springer vid min sida

slår undan mina drömmar

och gömmer sina visare

där ingen längre letar.