Redan medlem?
Logga in
Trevande händer
Du sträcker ut din hand mot mig igen
försiktig, ovanligt förstående
och jag står här med alla mina ärr
från alla gånger förut
Hjärtat vill springa mot dig
hjärnan ropar stopp
Mellan dem står jag
tudelad och rädd
Jag har byggt murar av skyddad kärlek
lärt mig att leva utan
ditt leende, din värme
dina löften som brast
Men här är du igen
med ord som säger mycket
men ändå inte allt jag behöver höra
Kan tilliten åter växa?
Kan kärlek blomma igen
där den en gång tvingades förnekas
av brist på närhet
Din hand väntar fortfarande
öppen och inbjudande
Min tvekar i luften mellan oss
mellan det som var
och det som kunde bli
Kanske är det inte om jag vågar
som spelar roll
utan om vi båda äntligen
är redo att göra det rätt
|
Nästa text
Föregående
Måsliv 
|
