Föreställ er:
liv som levs som
vändhållplatser
utan avstigning
men med kvarlämnade
plastband
fimpar, ja det här
är en plats
fylld av mörkret
på en bakgata
på eftermiddagen
solen finns, men inte här
och känslan av något
som avlägsnar sig:
Baklyktor som försvinner
in i kvällen
Den som passerar vet: det här
är en plats att lämna
Det här är en aning
om annalkande natt
Och vi drömmer
om att somna
vi är ben, knotor, frö
Vi är inhägnade områden
Utgrävningsplatser
utstakade gränser
Småsten, smulor, sorger
över små ting
Ja, vi lever våra liv
som brottsplats
överens om att mänskliga
rättigheter är villkorade
efter handlingar
och åsikter
Ja, vi minns
när Gudarna kom
med sina vita tält
och små penslar
Hur de satte upp sina bopålar
precis runt oss:
En cirkel ritad av krita
Så visste vi var vi slutade
Och allt annat började
En rörelse
med penseln: strå för strå
Så trädde vi fram, allt förut dolt
nu upplyst, genomlyst
utan skuggor
först nu såg vi varandra
som vi är: senor, organ,
ådror: en karta
över okänt land, över våra
älskade: upplagda fint på fat
på sterila bänkar, utslängda
i diken och uppspolade
på de en gång vita
stränderna: fiskar tvättar
allting rent
och gråsuggor trivs i fukten
under tunna ryggar
Men ingen blir till jord
i öknen, här talar benen
ännu med varandra
och sagor färdas
längre under en molnfri
himmel
ja, vi syntes
genom stjärnkikare: en
stjärnkonstellation - en kropp
och senare: vi är jättar
i mikroskop, droppe
för droppe
korn för korn: avtäckning pågår
Skelett gulnar i fuktig jord, sen
blir de gråbruna
och sen
blir de jord en dag
om tusen år
Det är benens hemlighet
Vi minns Gudarna så här:
de lutade sig över oss
och vi tänkte oss dem
Hungriga
De delade in oss i landskap
minfält, busshållplatser
De satte namn på platser
och gav oss Orden
Varde Ljus
Vi var mycket viktiga
Ja, vi var länge
en Biblisk Berättelse:
Två änglar gick fria
för vår skull
och vi blev styckade
och skickade
som Viktig Post
till varje del av landet: Se!
Bär vittne, en gång
Fanns Vi
En gång offrade vi
nästan en son
och Gudarna lät mjölken
flöda över våra länder
manna snöa över
gravfält, stenbord, getter
innan de flyttade
sina förstoringsglas
för att tände nya eldar
i det ännu gröna gräset
på andra sidan staketet
och Helvetets portar
går fortfarande inte att öppna
de har aldrig varit stängda