Kikaren i garderoben

I Kråksjös skuggspel, där julen är stum, tappar en främling sin kikare i rum. Clint, vars hjärta är fruset av sorg, ser pappans gestalt i forntidens borg. Gustav Vasa kliver ur vardagsvägg, och tiden blir mjuk som pepparkakssäck. En son, en kung, ett språng genom år – julens mysterium öppnar sin gård.

 Turistens liturgi

Moa målar staden med drömmar och ljus, hon bygger ett tempel av granris och rus. Bildsköne Bengtsson viskar i snö: “Turism är en tro – låt Kråksjö bestå.” Clint jagar tiden, sin far och sin tro, med kikaren som visar var hjärtan kan bo. Och varje decemberdag blir en psalm, där sorg och försoning går hand i hand.