arla morgonminnet
den silverklara tonen
bland björkens skira slingor
tecknades med kalligrafiska streck
den svartvita stammen
sträckte ut till tåspetsdans
och mot blånande himmel
talgoxens taktfasta stämma
vävde drömmar mellan trådigt grenverk
gav solen strimmor av höstens färg
vilan blev kort
då Vinterängeln anlände
släden dragen av Appaloosa,
lastad med snöänglar
virvlade i lyktornas sken
sjunger de sina vintervisor

men talgoxen flög,
var ingen posör
enbart sången levde kvar