Det börjar med kutter från fönsterblecket
en gäspning ur drömvärldens avgrund
en vindpust mot rutan, en regndroppes klagan
en stämning i sovrummet, kavlugn
Det fortsätter sedan med tvekande fötter
med tår som drar mattan till sängen
en bröstkorg som sväller, en dager som pockar
och som döljes av vävtyngda hängen

Det vore allt något att somna åter
till dröm som var vacker och vänlig
att rusa tillbaka till äventyrstimman
som blir nu istället så hemlig
och kanske ger upphov till åtskilligt grubbel
Vad var det som prompt måste göras
det var något viktigt, ett ting som är säkert
men det låter sig inte mer höras

I gryningens svalka står allting stilla
det väntar att något skall börja
få fjädrar och färger, och flyga med vinden
och glänta på fönster och dörrar
I ingenmanslandet som skiljer det tysta
från medvetenhetens basuner
blir väntan en kortvarig fristad för ånger
uppå slafar av halm som pauluner

Balansen skall snart bli som vanligt utmärkt
och bladen skall trampa som alltid
på väg hit och dit i det jäktande livet
inunder sex gashimlars valvfrid
När morgonen farit med tvekan och tvivel
blir längtan förträngd och försvagad
och drömmaren lever ett liv som han känner
där hans ro till en vrå är förjagad.



13/4 2025