Sonett: Den tysta härskaren

Jag vaktar min frid som land med heligt arrende, en tomt omärkt av kartor, men ändå starkt min – ingen inkräktare ska bryta dess tysta befrielse, inte heller göra anspråk på tystnaden där stjärnor och rötter står i linje.

Låt kaosets tvister vädja till sin sak, sina sirenrullar, sitt dramas förgyllda bete; jag har byggt en tystnadens port, höljd i nåd, där även sorgen måste knacka och lära sig att vänta.

Detta hjärta, ingen vanlig torg eller öppet fält, utan fruktträdgård omgiven av riter och viskade lagar – varje andetag en gräns, varje vägran förseglad i mytiskt bläck, immun mot tand eller klo.

Så låt världen ståta med sitt högljudda dekret – min frid är privat. Bevakad. Vild. Och fri.