Jag sitter i en liten kammare
som om jag krupit in i en myrstack
ett rum bland tusen andra rum
där luften luktar av syntet och lysrörsljus.

Jag kliar mig i nacken
lägger nya beställningar
som om de vore förnödenheter i en belägrad stad
medan någon på andra våningen
varslar folk jag aldrig kommer att träffa.

Och där ute, i minnet
vågor som sköljer in över stranden
suddar ut namn och fotspår
med samma envishet som någon
trampande på stackens vägg.

Plötsligt blir allt myllrande
ett irrbloss av röster och rörelse
men här inne står bara skärmen kvar
med sin blå obevekliga blick.